Uddevallakassetten Interview
Great interview with Mark Seymour, if only we knew what it said.
Author: Lars Wallin.
Date: 1 September 2007.
Original URL: http://www.uddevallakassetten.se/seymour/seymour.htm
Mark Seymour & Beef Club, Sticky Fingers 1/9 2007.
Mark Seymour (AUS)
Intervju på Hotel Flora Göteborg 1 sept -07
Lars Wallin möter Mark Seymour
Lars: Tjena, hur e läget?
Mark: Bara bra, lite trött kanske. Landade i onsdags i Stockholm (idag Lördag) och idag har vi kört från Eskilstuna till Göteborg.
Lars: Vill du ha en öl, Mariestad (Svensk öl)?
Mark: Gärna, skål!
Lars: Vi träffades som hastigast i maj 2005 på The Corner Hotel i Melbourne, kommer du ihåg den spelningen?
Mark: Javisst, det var tillsammans med James Reyne
Lars: Jag skriver dels för en musiksajt på nätet samt för en tidning “News” som ges ut av Australiska Nya Zeeländska Vänskapsföreningen så en del av frågorna kommer att vinklas in på Australien. Börjar därför med frågan om vilket ditt favoritlag i AFL (Australiska fotboll) är?
Mark: Western Bulldogs (Footscray) är mitt favoritlag. Sen håller jag på alla lag som för tillfället möter Collingwood, laget alla älskar att hata!
Lars: Det finns ju två stora fotbollsarenor i Melbourne, Telstra Dome och Melbourne Cricket Ground, vilken trivs du bäst på?
Mark: Jag måste svara the Dome, det kan ibland bli lite ödsligt på the cricket ground när det inte är utsålt, det är så stort.
Mark Seymour.
Länkar
1. Fotoalbum Sticky Fingers
2. Do you see what I see Video,Sticky Fingers
3. Westgate Video,Sticky Fingers
Westgate + Embedded
www.lovandeprojekt.se Svenska skivbolaget
www.markseymour.com.au
myspace.com/markseymourofficial
Lars: Måste erkänna att jag håller med, har varit på båda arenorna och det var bäst stämning på the dome. Fast jag har i och för sig inte varit på the cricket ground när det är fullsatt. Förutom din alldeles färska skiva “Westgate” som förövrigt är alldeles fantastiskt bra så släpper du den här månaden en liveskiva “Titanic”. Kommer den att släppas i Europa också?
Mark: Jag vet faktiskt inte, det beror på om skivbolaget Lovande Projekt i Stockholm är intresserade.
Lars: Har du fler små skivbolag runtom i Europa som ger ut dina soloskivor?
Mark: Nej, bara Lovande Projekt så vi får se vad Niclas, bolagets ägare säger.
Lars: Hur många gånger har du varit i Sverige, dels som medlem i Hunters & Collectors och som soloartist.
Mark: Första gången vi var här med Hunters var på Hultsfredsfestivalen 1988, sen blev det välytterligare 3 turneer, så 4 gånger med Hunters samt ett solouppträdande i Stockholm 2005. Då blir det här mitt 6e besök i Sverige.
Lars: Du har ju rest runt del i Sverige, någon speciell plats du gillar?
Mark: Stockholm är fantstiskt vackert, var ute och vandrade på stan i fredags. Resan hit genom Sverige var också väldigt vacker, det är ett vackert land. Jag har förresten varit så långt norrut som Luleå, måste ha varit 1990. H&C hade precis rest runt i USA och Kanada tillsammans med Midnight Oil när vi flög till Luleå för en spelning, ja vilka minnen!
Lars: Har du några svenska favoritartister?
Mark: Låt mig tänka, hmm jag vet inte. Kvällens förband, Autopilote var fantastiska i Stockholm, dom gillar jag, missa inte deras spelning.
Lars: Har du några Australiska favoritartister du kan tipsa mig och läsarna om?
Mark: Oj, hur många som helst. Hm, vilka ska jag ta, John Butler Trio är grymma. Har du hört Evermore? De är riktigt bra, kommer i och för sig från Nya Zeeland, men dom gillar jag.
Lars: Bästa platsen att avnjuta en VB i Melbourne? Favoritpub?
Mark: Pause på 268 Carlisle Street i St:Kilda, fast jag är inte säker på att de har VB ha ha!
Lars: Kommer du ihåg vilken den första skivan du köpte var? Och vilken var den senaste?
Mark: The Doobie Brothers, kommer ihåg att brorsan retade mig, ha ha. Senaste var hm, Jackson Brown. En artist jag gillar skarpt är Steve Earle, såg du förresten honom på Letterman show? Han såg fantastisk ut, håret stod åt alla håll, byxorna slutade strax under knäna, udda men fantastisk.
Lars: Jag vet att när du spelade gitarr i bandet The Jetsonnes så spelade ni in en ep som ni delade ut i samband med spelningar. Är det din debutskiva!
Mark: Ha ha oj The Jetsonnes, jo det är den första skivan som jag medverkade på. Fast jag ville hellre sjunga så jag hoppade av bandet. Hm, jag var inte speciellt populär just då ha ha.
Lars: Vilket är ditt liva största framgång?
Mark: Min familj,fru och döttrar. Vi har även två katter och en hund som tillhör familjen.
Lars: Ditt livs största misslyckande.
Mark: Hm, det måste vara att vi, Hunters & Collectors inte nådde dit vi ville
Lars: Vilken är den underligaste platsen du vaknat upp på?
Mark: Oj, det finns många svar på den frågan, ha ha. Ok har du någonsin fått rödvinshallunication?
Lars: Nix, inte än!
Mark: Vi var i Amerika på något hotell, det var efter en kväll med mycket rödvin. Jag låg och sov och vaknade i ett totalt mörker, jag kunde inte se någonting, bankade i panik på väggarna, till slut upptäckte jag att jag befann mig på rummets toalett, men vilken skräckupplevelse det var, oj!
Lars: Förra skivan handlade om livet i förorterna, senaste om arbetarna och de såkallade “vanliga” människorna och deras öden. Vilken väg kommer nästa skiva att ta?
Mark: I och med Westgate känner jag att jag har tagit ett offentligt politiskt ställningstagande, jag har avslöjat klart och tydligt var jag står. Jag behöver inte gå längre nu.
Lars: Westgate är en grymt bra låt och texten gripande om den tragiska broolyckan i Melbourne 15 okt 1970. Du sjunger om en man vid namn Eddy, finns eller fanns han på riktigt?
Mark: Jag hade inte tänkt så mycket på olyckan förrän Donna Jackson, en teaterproducent bad mig skriva en låt om Westgate. Detta i samband med att jag medverkat på hennes uppsättning, hon är en sann vänsteranhängare och vinklar ofta arbetarens roll. Jag började läsa gamla tidningsklipp på bibliotek mm om olyckan. Det var ju i samband med att man höll på att bygga bron “Westgate bridge” 1970, som den den 15 okt kollapsade och 32 arbetare förolyckades. Eddy hade samma morgon sålt en overall till en arbetskamrat och fått 5 dollar för den. Vanligtvis hade han aldrig några pengar, men just denna morgon hade han som sagt sina 5 dollar, han hade därför gått ner till cafeet för att köpa en kopp kaffe, det räddade hans liv.
Lars: Kan du berätta lite om de andra låtarna?
Mark: “Walk trough fire” handlar om en god vän vars far låg för döden. Alla låtarna utom en handlar om männsikor jag mött, utan att avslöja allt för mycket privatliv ha ha så handlar “Love is a heavy load” om min fru.
Lars: Lycka till ikväll och tusen tack för intervjun!
Mark: Tack, skål!
Mark Seymour (AUS)
Efter att ha intagit några öl med Mark och hans vän Keith som flugit hit från England och som nästa morgon skulle vidare till Kanada i baren på Flora så hann vi precis fram i tid till spelstart. Keith yrke är marknadsföring inom Formel 1 och i NHL, det var i samband med F1 tävlingarna i Melbourne som Keith bjöd in bandet, det var så de blev vänner. Keith vars hemstad är Toronto kände förstås Sundin och gänget mycket väl. I baren diskuterades allt möjligt såsom fotboll, hockey, musik och youtube, speciellt miss teen klippet. Mark berättade att hans senaste videos hade kostat ca 500$ att göra och att de nu låg uppe på youtube, annat var det förr, en av Hunters videofilmer kostade över 115.000$ att göra!
Konserten öpnnades kl 21.00 av förbandet Autopilote, ett band som just nu sätter tonårsflickors hjärtan i brand. Gissar att MQ reklamen hjälper till. Ett band på väg upp! Kassetterna Alderborn, Bengan, Kongstad och Sari var också med! ca 22.00 Klev Mark på scenen och öppnade solo med klassiska Holy Grail. Det svenska bandet Beef Club hade repat in 6 låtar och kompade Mark under Sverigeturnen, strongt jobbat på så kort tid. De möttes på onsdagskvällen och lirade sedan några timmar senare live på TV4 Nyhetsmorgon. Därefter Mosebacke i Stockholm. I Eskilstuna öppnade Mark för Eldkvarn, knappt någon i publiken visste vem snubben som klev upp på scenen med en gitarr var, gissa om han knäckte när han även där öppnade med Holy Grail. Från Hultsfred, Globen och Scandinavium till att öppna för Eldkvarn, hoppas på omvända roller till nästa gång. Tbx till Sticky, med kompbandet Beef Club bjöds vi på låtar från nya plattan. Westgate, Can you feel the lord, Love is a heavy load mfl. Fantastisk konsert som avslutades med autografskrivningar och vimmel. ****
Thanks Tammy.
Translation anyone? 🙂
